Jag har inte riktigt fattat än vad som har hänt.Kändes skönt att få prata av sig med dig Annica, jag behövde det just då, tack... Nu har vi fattat beslutet att Dixi ska obduceras. Vi sa nej först då vi inte tänkte riktigt klart. Det skulle ju inte ge oss henne tillbaka i alla fall och vi ville inte rota i det. Men nu känns beslutet bra och jag tror att när vi får veta orsaken är det lite lättare att gå vidare... Vi har en kanonbra veterinär och han ringde vid middag för att höra hur det var och om vi tänkt mer på om vi inte ändå skulle låta honom obducera henne... han skulle göra det i dag och kunde han se en orsak med blotta ögat så skulle han höra av sig, det har han inte gjort än så det är nog så att han har fått skicka iväg organen och då tar det ca 10 dagar innan han får svaret. Det är verkligen så ofattbart och overkligt det som hänt. Hur kan en liten hund på 1½ år gå ut på morgonen pigg och glad och sen inte komma in 5 minuter senare??? Det finns inte i min värld... Jag är alldeles tom inom mig och det kommer inga tårar längre... var så illamående i morse att jag bara ville kräkas. Samtidigt så kände jag att jag måste vara stark då P tog det väldigt hårt och jag måste vara stark för barnen. Jag tog det så klart också hårt men jag är stark i sådana lägen...på gott och ont. Jag har pratat med min mamma som i sin tur berättat det för andra som behöver veta. Vi har fortfarande inte sagt något till P´s föräldra. P har inte orkat och jag tror att det behöver komma från honom och inte mig just till dem... vi får ta det i morgon. Jag saknar dig så Dixi...

Hon dog i morse. P släppte ut hundarna som vanligt när klockan ringde och gick sen på toa. När han skulle släppa in dem för att de skulle äta så kom inte Dixi. Han hittade henne död en bit från trappan in. Vi har varit hos veterinären med henne nu och han trodde att det kunde vara något akut med hjärtat. Stor stor saknad efter vårt lilla hjärtegryn...