och det är nästan nattsvart ute igen.
Det har ju så klart varit lite ljus idag, t.o.m solen visade sig så där 10 minuter innan det började regna.

 Har pysslat runt lite här hemma. Soretar reklam och kört lite papper i dokumentförstöraren.
Har suttit lite vid datorn och fixat en blogg där jag ska lägga in våra favoritrecept. För den nyfikna finns den här.
Eftersom vi ska byta internetleverantör så kommer min hemsida att försvinna och där har jag haft min receptsamling och jag vet att några traskar dit då och då för att hämta. Skulle göra en ny där jag enbart ska ha recept och inget om familjen alls men jag har inte orkat göra det än. Lättare med en blogg då ;)

 Nu är P med M hos logopeden och personal från skolan. 3 stycken kom med faktiskt och det är kul att det verkligen vill ha informationen och ställer upp.
 Det är så att vi fått veta att M har dyslexi. Vi fick veta innan jul och jag skrev ju i bloggen då men gick inte in på vad det handlade om.
Det var väldigt blandade känslor då vi fick veta. Lättnad att få veta och ilska för att det inte uppdagats tidigare utan hennes svårighet med läsning och stavning har skyllts på att hon hade svårt med talet.

Jag har grubblat mycket sen vi fick veta. Allt detta tjat om läxor som ska göras och alla tårar som runnit p.g av läxorna. Hade vi bara vetat innan....

I mellanstadiet hade M en lärare som gav väldigt mycket läxor. 4 om dagen var inget ovanligt och har man då svårt så är det jobbigt. Det är ju inte meningen att läxan ska ta hela eftermiddagen och bra bit av kvällen.
Nu förstår jag ju varför M "glömde" läxböcker i skolan och varför hon inte antecknat all läxa i elevdagboken.  Jag ser ju nu allt det M gjort för att komma undan det jobbiga. Vilken massa trix hon kört med.
Nu ser jag det och nu förstår jag det. När jag upptäckte dem då blev jag ju bara arg.
Är så tacksam att hennes mentor och andra personer i arbetslaget tog tag i det hela och insåg att det inte bara kan vara talet som ställer till det.
M har gått till logopeder och andra sedan 5 års ålder och en massa utredningar har vi varit på men aldrig att någon har nämnt dyslexi och det är inget som vi har tänkt på här hemma heller. Det var ju talets om ställde till det för henne har vi blivit matade med....

 Nåja nu kan det bara bli bättre och bättre och det är så skönt.

 Nu ska jag påbörja middagsmaten.
Trevlig tisdagskväll på er alla

 

helga

15 januari 2008 17:35

Du har fått en utmärkelse på min sida!

http://www.helga1.bloggagratis.se

 

Nini

16 januari 2008 08:10

Så skönt med en diagnos på papper som ger henne rätt till alla de stöd som hon behöver.
Kram!

http://nini.bloggagratis.se

 

Kimmie

16 januari 2008 08:36

Har ett syskonbarn som har dyslexi och det var likadant där, min syster trodde han var lat och blev irriterad, sedan de fick veta vad problemet var och de fått hjälp blev det en otrolig skillnad.

http://kimmietid.blogspot.com

 

Kimmie

16 januari 2008 08:37

Nu skickade jag samma kommentar 2 ggr. Trodde den försvann men såg andra gången att den hamnade för godkännande. Så strunt i upprepningen. Ha en bra dag!

http://kimmietid.blogspot.com

 

helga

16 januari 2008 12:43

Jag antar att det är lika bra att få en diagnos så man får rätt till hjälp i skolan. Mitt ena syskonbarn har dyslexi och har fått mer tid på prov, mer muntliga förhör osv efter diagnosen. Hoppas det ska gå bra för er! Ha en fin dag!

http://www.helga1.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Ja äntligen har maken startat sin semester.En vecka för sent men nu är den äntligen här och det är såååå skönt.Ja jag går ju hemma hela dagarna men det är ändå något speciellt när P startar sin semester.   Så nu tar jag riktigt blogguppehåll i a...

Idag har det varit varmt, riktig sommarvärme. Har mest bara slappat och inte gjort någon större nytta mer än var och handlade lite mat när maken kommit hem. Fick lämna in min älskade mobil också =( Ha ha nu låter jag ju nästan som dottern eller n...