P var med och gick med in och det kändes tryggt och bra och han är mitt stöd och kom ihåg.

Har idag gått igenom arbetslivet jag haft och inte haft.

Tankar och känslor om kommande år och livet i största allmänhet.

Jag började faktiskt med att berätta hur jag mådde, att det är jättejobbigt och varför och damen jag var hos var väldigt förstående och sa att vi tar det i min takt och ordning.

Kändes skönt att berätta och att hon då visste och förstod min vimsighet.

att jag hade svårt att koncentrera mig och varför P han var som mitt USB-minne och fick fylla i där jag glömde.

 Innan jag kom dit var jag så illamående och tårarna rann hela tiden. Hjärtat slog snabbt och stod stilla om vart annat.

Ville helst bara gömma mig, försvinna från joden eller dra i nödbromsen.

 Nu ska jag bara försöka glömma och njuta av dagarna fram till nästa besök.

Kram till er alla!