P börjar jobba i morgon och töserna börjar skolan på tisdag.
Lång ledighet är slut och ändå känns det som om vi skulle kunna ha minst en vecka ledigt till.
Det är så mycket som jag vill göra och ha gjort och framför allt så skulle jag vilja en sväng till min vän på ön.

 Vi har varit och kastat det mesta som skulle kastas men tyvärr var det överfullt i vissa kärl så kartong och papper fick snällt följa med hem igen *suck* varför ser de inte till att det blir tömt precis innan jul eller mellan jul och nyår. Det stod massor utanför men jag ville inte sätta vårt så. Får väl hitta en annan insamlingsstation eller vänta tills de tömt. Det får stå kvar i bilen så länge.

 Pengarna är lämnade och räknade, mammas dator är fixad och middagen står i ugnen.

 Tar tillbaka det jag skrev om en vecka ledighet till... just nu är döttrarna i luven på varandra och när jag tänker efter har de nog varit det då och då under sista dagarna, de behöver nog komma ifrån varandra ett tag nu så kanske är det inte så dumt med skolan i alla fall ;)

Det är ju ändå snart helg igen *tänker positivt*

 

helga

7 januari 2008 09:40

Här börjar skolan på onsdag och det är visseligen skönt med ledigt, men nu är det nog dags för vardag igen!

http://www.helga1.bloggagratis.se

 

Kimmie

7 januari 2008 10:58

Det är underbart att vara ledig men man behöver nog lite struktur ändå.
Ha en bra dag!

http://kimmietid.blogspot.com

 

Anna

7 juni 2009 21:11

När barnenn börjar gnata på varandra så är det nog dags att sätta in vardagen igen ja.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Ja äntligen har maken startat sin semester.En vecka för sent men nu är den äntligen här och det är såååå skönt.Ja jag går ju hemma hela dagarna men det är ändå något speciellt när P startar sin semester.   Så nu tar jag riktigt blogguppehåll i a...

Idag har det varit varmt, riktig sommarvärme. Har mest bara slappat och inte gjort någon större nytta mer än var och handlade lite mat när maken kommit hem. Fick lämna in min älskade mobil också =( Ha ha nu låter jag ju nästan som dottern eller n...