Solen skiner redan och jag har varit uppe och satt i gång en maskin tvätt men jag kröp ner under täcket igen i väntan på att den ska bli klar.

Har ont i magen idag, länge sedan som jag hade det och jag trodde att det försvunnit men tydligen inte.

Tror att det är stressen inför kommande utredning som visar sig på lite olika sätt just nu och jag får nog bara stå ut i det hela tills det är över. 

 Har fått en natt med ganska god sömn i alla fall och det känns bra.  

 Töserna sover än. J hon har blivit en riktigt sömntuta på morgonen/f.m.

Hade jag inte väckt henne vid halv elva tiden i går hade hon nog legat till middag minst...får se när lilla fröken vaknar idag.

M hon är nog snart uppe, hör hon börjar vända och vrida på sig i sängen.

 Ska försöka få i mig lite frukost och se om magen lugnar sig.

Ha en bra dag! 

 

Teija

23 juni 2009 11:01

Hm. Kroppen är en makalös manick och har en förmåga att tala om hur det är.
Hoppas att du mår lite bättre nu! Kram

http://varannandag.bloggagratis.se

 

-Nena-

23 juni 2009 11:08

Teija - Ja den är ju det tyvärr, fast det kanske är bra ibland.

Lite bättre nu sedan töserna kommit upp och det är annat att tänka på.
Kram

 

Kimmie

23 juni 2009 17:08

Stress sätter sig rätt gärna i magen - inte kul! Jaså du har också en sömntuta där hemma =)

http://kimmietid.blogspot.com

 

-Nena-

23 juni 2009 21:20

Kimmie - Ja hon kan sova hur länge som helst känns det som. Suckar redan för att hon ska till tandis imorgon klockan 11.. det är ju sååååå tiiidigt *fniss*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Ja äntligen har maken startat sin semester.En vecka för sent men nu är den äntligen här och det är såååå skönt.Ja jag går ju hemma hela dagarna men det är ändå något speciellt när P startar sin semester.   Så nu tar jag riktigt blogguppehåll i a...

Idag har det varit varmt, riktig sommarvärme. Har mest bara slappat och inte gjort någon större nytta mer än var och handlade lite mat när maken kommit hem. Fick lämna in min älskade mobil också =( Ha ha nu låter jag ju nästan som dottern eller n...