Allt ska kastas eller?
Just nu skulle jag kunna tänka mig att kasta varje pryl som finns i förrådet men sen vet jag att jag ångrar mig. Jag vill spara en del som är barnens saker som de vuxit ifrån, jag vill att de ska kunna ha det till sina barn en gång i tiden men något måste göras.
Vi måste få ordning på prylarna och det är innom snar framtid.

Jag har varit en hamstere n gång i tiden och fortfarande finns det saker kvar från den tiden. En del har vi redan skickat på tippen men inte allt.

 Ska försöka få sorterat sakerna och lagt dem i lådor och stängt igen dem så att det som är sorterat är sorterat och öppnas inte förrän döttrarna har tagit dem till ett eget boende då de är utflugna här ifrån.

 Vi har ju en perfekt stuga på tomten som skulle passa antingen som gäststuga eller till barnen där de kan häng med kompisar, spela spel och lyssna på musik utan att deras mamma gnäller om att det är för högt.

Men som det är nu kan man inte ens sätta in en fot innanför dörren *Suck*

 Just nu är P och hämtar bil och släp och jag ska gå ut och titta på sakerna för det är det enda jag kan göra eftersom jag har så j*vla ont :(

 

Annica

18 juli 2007 10:14

Ibland måste man blunda o slänga.I samband med att vi flyttade så blundade jag rejält och riktigt hårt.
Visst har man saknat prylarna ibland när man tänkt på dem men det är ändock en lättnad att bli av med det man slängt.Mina kids har en låda var från babytiden.För mig är det nostalgi,för deras del är det väl crap den dagen de flyttar o får ta den med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Ja äntligen har maken startat sin semester.En vecka för sent men nu är den äntligen här och det är såååå skönt.Ja jag går ju hemma hela dagarna men det är ändå något speciellt när P startar sin semester.   Så nu tar jag riktigt blogguppehåll i a...

Idag har det varit varmt, riktig sommarvärme. Har mest bara slappat och inte gjort någon större nytta mer än var och handlade lite mat när maken kommit hem. Fick lämna in min älskade mobil också =( Ha ha nu låter jag ju nästan som dottern eller n...