Armarna hänger inte riktigt med. De gör inte som jag vill och det är jag så sur på.Att jag aldrig lär mig??? Fattar inte det. Nu är det över ett år sedan jag fick min diagnos fibromyalgi men fortfarande kan jag inte tro att det är mig det handlar om. Trots att jag varit på rehab och fått en massa bra tips så var det nog inte mig de pratade om och tipsade. Lik förbaskat är det jag som har ont :( Hur ska man ta det till sig? Kan man acceptera det eller de kommer att vara så här jobbigt resten av livet? Just i det ögonblicket som de sa att det var fibro så grät jag men inte av sorg just då. Det var av glädje och lättnad eftersom jag nu fick veta varför jag hade ont och att jag nu kunde berätta för folk omkring mig att jag är inte lat. Jag har ont, jag är sjuk. Att sen alla inte förstår det ändå är en annan femma, hur ska jag kunna begära det då jag inte förstår det själv?Det hade varit lättare med ett benbrott eller ett sår i pannan för det syns :( Rörigt blev det nu men det är nog för att jag har så ont och det snurrar i skallen. Idag har jag tänkt mycket på fibron och det är inte bra.

 

Nini

6 oktober 2006 19:39

KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Ja äntligen har maken startat sin semester.En vecka för sent men nu är den äntligen här och det är såååå skönt.Ja jag går ju hemma hela dagarna men det är ändå något speciellt när P startar sin semester.   Så nu tar jag riktigt blogguppehåll i a...

Idag har det varit varmt, riktig sommarvärme. Har mest bara slappat och inte gjort någon större nytta mer än var och handlade lite mat när maken kommit hem. Fick lämna in min älskade mobil också =( Ha ha nu låter jag ju nästan som dottern eller n...