Verken bättre eller sämre =(

Jag som hoppades på att efter att ha fått sova liiite bättre i natt, att jag skulle vakna upp och ha mindre ont... tji fick jag.

 Jag har inte tid att ha ont nu.
Jag ska ju jobba på fredag igen och i helgen ska vi iväg med makens jobb för de firar 10 års jubileium.

Egentligen vill jag inte, jag känner absolut inte för att vara social. Klarar inte det riktigt nu med en massa folk som jag inte känner ( det var jobbigt i kyrkan i söndags ) men samtidigt så känner jag att jag måste... nä jag måste inte... men jag vill klara detta för makens skull, han får alltid åka på sådant själv och det tycker han inte är så kul. Visst är han inte den enda som kommer själv men att de andra är själv beror oftast på att de inte har någon att ta med helt enkelt.

Han ställer alltid upp för mig, finns där för mig när jag behöver och "surar" aldrig när han måste bli hemma eller åka själv...
Jag vill kunna finnas där någon gång för honom.

De har till och med fixat så att jag kan vara med, slippa göra det som de andra ska göra och få hjälpmedel så att jag kan vara med...vill inte gå in för mycket på detalj just nu men hans chefer har gjort så att det underlättar för mig och det är ju väldigt snällt...

 Nu väntar snart sängen och jag hoppas på en natt men mer sömn än i natt.