Jag har haft väldigt ont i dag och känner mig låg.

Inte blev det bättre att liten Doris inte kom in efter att ha varit ute en sväng i trädgården. Hon är ju väldigt på hittig den hunden...

Krånglade på mig jackan och i med fötterna i kängorna (det gillade inte ömma fötter) och ut för att kalla på henne. Frågade Mollan var Doris var och hon sprang direkt till staketet som vi har in till ena grannen. Markerade vid en grushög som vuxit till sig till en stor snöhög. Jag förstod ju att D hade hoppat över in till grannen. Jag visste inte hur han hade staket eller grind så jag visste inte om hon var kvar där inne.

Rädd var jag att hon tagit sig ut därifrån och vidare, att något hade hänt henne eftersom hon inte kom tillbaka till staketet när jag visslade och kallade.

I rädslan vrålade jag bara ut hennes namn och tårarna rann... mamma kom just förbi och undrade vad som stod på och gick för att se vid grannes ingång om hon såg henne efter att ha förstått vad som stod på.

Då kommer en glad Doris med viftande svans emot mig och min rädsla övergick i ilska men samtidigt en enorm lättnad.

Fick tag i henne nackskinn och fick över henne på rätt sida staketet samtidigt som min mamma hann fram till mig (jag vet att jag borde ha väntat på att mamma tagit över henne men nu gjorde jag inte det och jag vet inte var jag fick styrkan ifrån att jag kunde få henne över hit) Hon pep in med svansen mellan benen och visste ju att hon gjort något hon inte borde göra.

 När P kom hem så var jag ute och visade honom var hon tagit sig över.

Då ser vi, något som jag inte såg i min oro och sedan ilska, grannens buskar har tyngts ner så pass mycket av snön att den låg ner mot vår grushög så D har gått på den och sedan vidare upp på busken och när hon var över staketet har inte busken orkat hålla henne uppe och hon har fallit ner och sedan inte kunna ta sig tillbaka över.

Stackare, jag som skällde på henne, hon har ju säkert försökt ta sig hem igen såg det ut som på spåren nu när jag tittade ordentligt.

 Nu har i alla fall maken klippt bort allt det som hängde in över vårt staket, det har ju stuckit in tidigare också men inte ner som det nu gjorde.

Vi har en hel del av grannes buskar och granar som tar upp en del av vår tomt där och till våren ska vi be honom ta hand om det för nu är vi trötta på att det tar så mycket utav vår tomt.

Allt detta gjorde ju inte min dag bättre. Mamma tog mig med hem till sig ett tag så jag fick lite sällskap och fika, det var skönt och jag behövde det.

Hon vet ju så väl hur det är tyvärr.

 Något bra har ändå hänt.

Jag har via mail fått veta att jag får stanna på min arbetsträning efter nyår. Helt ok från Af om det är ok från platsen jag är på och det är det är det ju.

Sedan så har jag vunnit ett tröstpris hos Lena som hon idag har postat =D

 Nu ska jag vila igen.

Ingen bloggrunda idag, hoppas på att orka det i morgon.

Ha det bra alla ♥

 

Filifjonkan

8 december 2010 09:56

Hej Nena.
Oj då det lät ju inte så bra det där men tur du fick hem henne i alla fall så hon inte kommit iväg längre bort.
Bra med snälla mammor som förstår lägen. Kul att du hade lite tur med ser jag lite tröst liksom .Hoppas du är bättre idag då!

http://filifjonkan-se.bloggplatsen.se

nena

9 december 2010 13:24

Hej Filifjonkan

Ja glad att grannen hade stängd grind och att jag får stanna på bibblan ett tag till.

 

Kimmietid

8 december 2010 17:10

Usch så mycket trassel! Men kul att du får vara kvar på din arbetsträning. Hoppas du mår bättre imorgon.

http://kimmietid.blogspot.com

nena

9 december 2010 13:22

Ja det var skönt att få veta att jag får stanna ett tag till.
Såg att du också fått besked =)
Grattis!

 

wiper

9 december 2010 11:23

Vilken dramatik men så tur att inte Doris kommit ut på vägen. Förstår att det var jobbigt när du hade sån värk. Vad skönt att du fick komma hem till mamma en stund och få en pratstund och lite tröst. Grattis till priset. Sköt om dig vännen
varm kram

http://wiper.bloggplatsen.se

nena

9 december 2010 13:19

Ja det blev lite mycket när hon försvann.
Att få komma hemifrån och bara bli ompysslad i det läget var väldigt skönt.

Tack och detsamma =)
Kram

 

Nini

9 december 2010 17:17

Oj vad man hinner bli orolig på den stunden! Och jag känner igen känslan av att det övergår i ilska :(

http://nini.bloggagratis.se

nena

9 december 2010 20:36

Ja tusen tankar hinner ju fara genom huvudet.
Min fasa är ju att hitta någon av dem död så som P gjorde med vår förra hund, det sitter liksom i än...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Ja äntligen har maken startat sin semester.En vecka för sent men nu är den äntligen här och det är såååå skönt.Ja jag går ju hemma hela dagarna men det är ändå något speciellt när P startar sin semester.   Så nu tar jag riktigt blogguppehåll i a...

Idag har det varit varmt, riktig sommarvärme. Har mest bara slappat och inte gjort någon större nytta mer än var och handlade lite mat när maken kommit hem. Fick lämna in min älskade mobil också =( Ha ha nu låter jag ju nästan som dottern eller n...