Kan inte sova. Halsen river och näsan är täppt.
Vi som ska iväg i morgon. Jag vet att mina döttrar förstår om jag inte orkar åka men samtidigt känns det trist att de inte får komma iväg. Speciellt lilla J vill åka över bron och velat jättelänge. Mitt fel att det inte blivit av på alla år. Det är jag som fegat ut och sagt nej :(

 Sova kan jag inte p.g av anledningarna där uppe och antagligen även för oro i magen över att åka över. Varför är jag så rädd för det, jag fattar inte. Det var inga problem att ta Ölandsbron.

 Supertrist är det och jag kommer antagligen åka med om jag inte har feber eller blivit sämre än jag är nu. Det finns väl en bänk eller något som jag kan sitta på medan de andra har kul.
Värre kanske det varit om vi skulle ta tåget över, nu har vi ju i alla fall egen bil.

 Nu lite nässpray och tumhållning på att det bara är lite allergi *ja man kan ju alltid hoppas*

 

Kimmie

12 augusti 2008 08:15

Hoppas att du mår bättre idag!
Bron är faktiskt inte obehaglig det känns som vilken väg som helst, det kan sätta lite lock för öronen i tunneln men den är man snabbt igenom. Hoppas ni får en kul dag.
(Min mamma var likadan satt och hade en massa skrämda rop för sig första gången hon åkte över ölandsbron)

http://kimmietid.blogspot.com

 

Nini

12 augusti 2008 11:47

Håller tummarna för att du mår bättre och att ni kommit över bron nu. Och att du kommit över din broångest.
Jag gillar inte tunnlar heller, men den är inte sååå lång. Tunnlarna under Oslo är värre *lovar*

http://nini.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Ja äntligen har maken startat sin semester.En vecka för sent men nu är den äntligen här och det är såååå skönt.Ja jag går ju hemma hela dagarna men det är ändå något speciellt när P startar sin semester.   Så nu tar jag riktigt blogguppehåll i a...

Idag har det varit varmt, riktig sommarvärme. Har mest bara slappat och inte gjort någon större nytta mer än var och handlade lite mat när maken kommit hem. Fick lämna in min älskade mobil också =( Ha ha nu låter jag ju nästan som dottern eller n...